.

Ibland så saknar man faktiskt sin PS2:a, där fanns så många bra spel, eller så är de bara så jag minns det för jag inte hade något bättre.. Men har kommit att tänka på Jak and daxter trilogin, det är några spel jag verkligen hade velat spela om... Men har dock aldrig spelat första spelet...sen så klarade jag aldrig andra spelet helt, och de tredje fattade jag inte ett skit av för jag va kass på engelska och förstod inte storyn. Men utöver det kan de ha varit några av de roligaste spelen jag vet. Om jag minns rätt.

 

Och när jag ändå pratar om gamla spel måste jag nämna ett jag spelade för sååå många år sen, som jag dock aldrig klarade heller, Indiana Jones and the infernal machine från 1999 var det. Tänk dig känslan du fick som barn när du för första gången fick gå hem från skolan eller cykla in till stan helt ensam, det var världens grej, coolaste någonsin, man kände att man kunde göra vad som helst.

Den känslan fick jag av infernal machine fram tills jag testade det igen i sommras. Vilket skit det var. No offence LucasArts, det var bra när det släpptes, lovar, men nu blev man ju bara ledsen. Hela den känslan var borta och man kände sig bara tom, som om sin barndom aldrig existerat.

 

Jag skulle aldrig ha försökt återuppleva min barndom genom gamla spel när man blivit lite bortskämd med de nyare spelens grafik och funktioner. Grafiken bryr jag mig inte så mycket om, det är ju ändå från 1999 så vad kan man vänta sig. Men att inte kunna klättra upp från en jävla kant när han håller i sin pistol är ju helt sjukt. Han är ju Indiana Jones, han har klarat av svårare saker än så. Allt var väldigt stelt, Rörelserna i slagsmål var inte precis kunskap som utvecklarna hämtat från en boxare, det såg mest ut som om alla försökte vifta bort flugor med knytnäven, om och om igen. Men som sagt, 1999, det var så då. 

Sen så var sättet att spara på då lite skumt, eller så var det bara jag som var trög och alltid lyckades spara spelet precis innan jag dog, så jag hade ungefär 1 sekund på mig att leva innan jag respawnades igen och ännu en gång föll mot en säker död.

Dock gillade jag storyn, nej jag klarade inte hela men jag tittade på när mamma spelade...jag var ju ändå liten. Och sen för att friska upp minnet lite i efterhand har man ju googlat runt en del. Men iallafall, storyn, de hade väldigt varierande miljöer, i princip alla miljöer man kan ha i ett spel användes i detta. Jungel, snöiga berg, pyramider i Egypten, gruvor, lava tunnlar, enorma båtar där en hel level utspelade sig, och mer. Det är nog mest det jag fortfarande älskar med spelet.

men om du gillar spel som gör dig frustrerad och får dig att tvivla på din existens, är detta spelet för dig. Du lär inte bli besviken!